daim

Ankaret är på plats och det känns bra.
Nu ska jag, en gång för alla, få ur min jävla tova.
A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0